Carro mötte mig när jjag gick av bussen och vi tog en promend ut i skogen. Det var skönt att bara prata, det har kännts så dystert idag så det behövdes. Det finns inget skönare än att vara ute o gå här hemma. Allt är så enkelt och problemen finns nästan inte. Tänk om man kunde ha det så bra jämnt. Bara det att jag har kass självdiciplin och att ta mig ut o gå själv lockar inte direkt. Med sällskp o motivation från carros sida är det bättre!
Vi gick ut en bit och hittade lite kantareller som vi självklart tog hem och lagade till macka. Så sjukt jävla gott!







kristy